Alltså, vi är väl alla rätt trötta på Assange-blahblahblah vid det här laget. Jag är det iallafall. Men måste ändå citera blogginlägg jag läst idag för att de är så bra och jag orkar inte ta debatten själv, det går liksom inte. Men. Här är två personer som skrivit det jag inte orkar säga, så here we go.

Först, Johanna Nylander:

De senaste dagarna har jag dock tappat all respekt jag hade för sidan, för fenomenet och för Julian Assange. Det gick ett tag, att särskilja Wikileaks med Assange, att se sexualbrotts-rättsfallet mot honom som något som har med honom som privatperson att göra, med devisen oskyldig tills dömd. Det går faktiskt inte längre.

För, om Wikileaks inte kan skilja mellan sin verksamhet och Julian Assange, hur skall någon annan kunna det? Konspirationsteorierna, jippot kring Assange som person, och att måla upp den svenska rättscirkusen som något som har med Wikileaks verksamhet att göra, det är inte seriöst för fem öre.

Jag gillar öppenhet, jag vill ha ett transparent samhälle med så fri information det bara går, och ett internet med så få regleringar som möjligt. Men jag kan inte längre ge mitt stöd till Wikileaks vare sig moraliskt eller ideologiskt. Det funkar liksom inte att personkulta Assange som informationsålderns James Bond och se hans rättsprocess kring en våldtäkt som något viktigare än att sprida öppenhet och lyfta fram de informationsläckor man publicerar.

De kommentarer som finns på inlägget är för övrigt vidriga. Bara två är positiva, de allra flesta underskrivna med manliga namn. Inte för att jag vill säga att OMG ALLA MÄN ÄR HEMSKA här, men de kommentarer som godkänts är extremt obehagliga, inte minst för att de försöker förminska Johanna som person. Och nej, jag känner inte henne överhuvudtaget. Det betyder inte att jag inte kan tycka att det språk och sätt som används för att trycka till henne (eller ja, försöka iallafall) inte är obehagligt.

People are stupid. People are strange. People need to use their fucking heads before they hit send.

Och sen, Tiger Beatdown:

“Sorry, but you brought this upon yourself. No one can hide from the truth now. No one can plot the next Big Lie if they know that they might be exposed.”

Says Michael Moore. But hey, Michael, you know what exposes a Big Lie, a lot of the time? Rape allegations. You know who knows all about big lies? Women who have been raped. Raped, sometimes, by powerful men within our communities; raped by men who were beloved and supported by those communities; raped by our fellow progressives. And we didn’t report, because we knew no-one would believe us; because we knew we’d be shamed and smeared and lied about and harassed until we agreed to go away and let the Big Lie continue to exist.

You want to employ the phrase “secrets killed them?” Women who have been raped know all about how secrets can kill people. And how, often, it’s telling the secret that gets you killed. Ask the women who are pressing these charges — their names have been so widely leaked, in one case by your fellow “progressive” media dudebro, Keith Olbermann, that it is possible to find their home addresses, their personal blogs and social media accounts, and to track their activities and personal lives. I’d imagine that they are very much in fear for their lives, due in large part to people like you, Michael Moore, who are insisting that they should not be believed.

Tiger Beatdown är för övrigt en av mina favvobloggar. Gå och läs hela inlägget. Det går liksom inte att förklara varför den är så awesome med ett litet citat. Go go go.